Om Monika Rincks poesi

till omfamningens frånvaro

Monika Rinck

Översättare:Anna Lindberg 

Översättare:Cecilia Hansson

 Förlag:Rámus Förlag

Som en törstig människa som i sin ungdom har läst massor av tysk poesi av Goethe, Nietzsche  Rilke, Schiller, Hölderlin, Novalis och hans magnus enzensberger, slängde jag mig över Monika Rincks senaste diktsamling på svenska. Och med tanke på att en så stor översättare som Cecilia Hansson hade varit med om det stora projektet, hade jag ingen tvekan om att denna läsning skulle resultera till upptäckten av nya poetiska erfarenheter. Det fragmentariska skrivsättet och det absoluta abstrakta synsättet tynger orden. När orden blir föremål för poetens ordlekar, hamnar meningarna i ett virrvarr. Kan dessa fira lekar med konstellationer och fantasier leda någonstans? Detta beror naturligtvis på läsarens uppfattning. Poeten låter ganska mycket vara osagt. För den som inte kan hänga med i den postmoderna krångliga föreställningsvärlden, kan dikterna verka en aning svårbegripliga, inte för att det finns svåra ord, utan mest för att ordningen och tänkesättet skiljer sig totalt från det man är van vid i Sverige. Det låter som om den tyska poesin vågar mer. Jag kan naturligtvis ha fel. Men å andra sidan verkar denna tanke inte alls främmande med tanke på att landet är tio gånger större än Sverige och utbudet är och borde naturligtvis vara större. Samtidigt har Monika Rinck en dold styrka.Hennes styrka ligger i de osagda orden, i de ordlekar hon använder sig av. Som den franske filosofen och stortänkaren Michel Foucault menar i sina artiklar om författarens död och skriftens överlevnad, kan man skönja spår av ett filosofisk tänkande i dessa dikter som trots att de inte har nått sin slutgiltiga form, finns de ändå som råvara för ett ännu större poetisk projekt.

Fotnot: Omslaget är professionellt utförd och kompletterar Monika Rincks dikter. Ytterligare ett tecken på ett bra jobb och ett professionellt utförande av Rámus Förlag.

Sohrab Rahimi

7 december 2012

I Malmö

+46701750817