Rosmarie Waldrops djupa dikter

• Filosofiskt vackra dikter som värmer
• POESI
• ÄPPLETS VANA ATT FALLA
• Rosmarie Waldrop
• Övers: Ida Linde, Niclas Nilsson och Marie Silkeberg. 198 s.
• Rámus bokförlag

 Rosmarie Waldrops skrivande har med tiden gått från konkret poesi till de prosadikter, som gjort henne till en av de mest särpräglade poeterna i amerikansk litteratur. Rosmarie Waldrops dikter, kan delvis knytas till language poetry.Men de är mycket mer än så, och det vore synd att klassa henne till en viss kategori. Nu har den första omfattande presentationen utkommit under titeln ”Äpplets vana att falla”, i fin översättning av Ida Linde, Niclas Nilsson och Marie Silkeberg. Ursprungligen publicerad 2006, som ”Curves to the Apple”, rymmer volymen en trilogi som Waldrop gav ut under åren 1987 till 1999: ”Reproduktion av profiler”, ”Det uteslutna tredjes plan” och ”Motvilliga gravitationer”. Sammantagna utgör dessa tre böcjer en perfekt ingång till, och en höjdpunkt i, Waldrops författarskap.

Hennes sätt att skriva handlar först och främst om ett författarskap där filosofi blandas med poesi. Det finns  en filosof som Waldrop använt sig mycket av: Ludwig Wittgenstein. Hans närvaro är påtaglig i ”Reproduktion av profiler”.Men som ofta är fallet så förhåller sig poesin, även här, kritiskt till filosofin. Genom ironier och parodiska skiftningar skjuter Waldrop in en inte sällan humoristisk reflektion kring kön, makt och begär i det wittgensteinska tänkandet kring språk och vardagsliv. Därutöver organiseras alla samlingarna i trilogin kring ett jag och ett du – kring en kärlekshistoria – vilket har satt sin prägel på de frågor, påståenden, beskrivningar och tilltal som ger dikterna deras karaktär. Givetvis rymmer Waldrops dikter andra ekon än Wittgenstein: från Kafka, Paul Celan  med flera. En annan referenspunkt är, som titlarna visar, naturvetenskap och fysik. Perspektiv och frågor bryts hela tiden mot subjektets specifika tyngdlag, mot kroppen, mot läppar, ögon och händer, mot längtan och beröring: ”Även om sanningen alltid kommer att undfly oss måste vi lägga händerna på kroppar”. Och trots att Waldrops dikter verkligen bör läsas som helheter, och relateras till varandra, så återfinner man flera  skimrande enskildheter.Utan tvekan är det ett viktigt (och svårt) arbete som den svenska översättartrion har utfört.  Något som liknar hennes prosastycken är mycket svårt att finna någon annanstans i samtidspoesin. ”Äpplets vana att falla” rekommenderas varmt till alla poesiälskare. Och än en gång stort tack till bokförlaget Ramus för dess stora satsning på översatt poesi.

Sohrab Rahimi 

Poet. essäist och litteraturkritiker

+46701750817