Performativ kritik
Redaktör Magnus
William-Olsson
Ariel litterär
kritik
När man ser titeln,
blir man nyfiken på vad som kan gömma sig bakom denna fina blå bok. Magnus William-Olsson
känner jag sedan många år genom hans artiklar och essäer och översättningar, genom
hans recensioner och föreläsningar. Men i denna bok finns det fyra andra som
medverkar. Det är en poet, en skribent, en filosof, en skådespelare och en
översättare som föreläser om performativ kritik. Fast det är bara tre utav dem
som har någonting att säga om kritik: Det är Magnus William-Olsson, John
Swedenmark och Marcia Schuback. Det är tre namn som måste läggas på minnet för
den som är intresserad av den moderna kritiken.
Överhuvudtaget
betraktar jag denna bok som ett försök att nå nya insikter om vår kännedom om
det som borde vara en s.k. riktig kritik. Magnus William-Olsson menar att den
" performativa kritiken" egentligen borde förbli en konst snarare än
vetenskap. Han menar då att den borde förbli vid frågan och i likhet med
filosofin borde vinna en insikt istället för teori. Jag kan hålla med Magnus
att när kritiken blir alltför teoretiserad, riskerar den att binda ris åt egen
rygg, då den slutar vara kritisk. I så mening skulle den performativa kritiken
öppna nya vägar och leda läsarna till ny inblick.
Angående översättning
menar Magnus William-Olsson att den gör det möjligt för oss att erfara och
reflektera dikten i dess potentialitet-dess orealiserade möjlighet- med
utgångspunkt i läsandets fulla komplexitet såväl som ur performativitetens
perspektiv. Medan John Swedenmark menar att översättningen är ett tillägg som
förändrar originalet.
Kritiken har länge
blivit betraktad som ett bihang till litteraturen, som ett appendix, där
litteraturen förklaras och tydliggörs. Performativ kritik försöker ändra på den
inställningen. Detta utmärks inte minst ur de ord som John Swedenmark
uttrycker:" Jag tror på den kritiska textens egenvärde". Han önskar
för framtiden se en stadigare litteraturkritik, som tar sig an en sådan uppgift
med mera stolthet och självmedvetande. John Swedenmark menar att om kritiken
skulle ha modet att uppfatta sig själv som en konstnärlig verksamhet, skulle
den kunna få mycket större resurser att aktivt träda in i dialog med andra
konstverk. Han menar att detta skulle leda till en berikande åt två håll, när
kritik och konst möts. Och ett sådant möte syftar då till en omvärdering. Någon
skulle tillföra något till någonting och saker och ting förändras, både med avseende
på tillägget och på det som fått sig något tillagt, som bearbetats och
omarbetats av en utifrån kommande form. Och angående översättning säger han:
" Överhuvudtaget måste vi alla satsa för att våga tala om tolkning utan
att se den som en väg till sanning. Det viktiga är vad som händer, med oss, med
traditionen och med objektet, menar Swedenmark.
Att en översättare,
en skådespelare, en filosof och två kritiker har haft föreläsningar under samma
tak, tyder på ett försök att hitta den gemensamma nämnaren mellan dessa
konstarter. Det som skulle stå som grogrund för dessa tycks vara kritiken; en
performativ sådan. Hur väl den idén kan lyckas är en annan sak. Föreläsningarna
i sig är mycket intressanta. Man möter en filosof; Marcia Schuback som talar om
filosofi och kritik, man får höra Gunilla Rör tala om hur hon har hittat den
kritiska punkten på sitt skådespeleri. Man får höra Mikael Nydahl förklara
svårigheterna med översättningsarbetet och all den möda och slit den innebär.
Men mest av allt, vill jag hylla boken, eftersom den ämnar öppna nya världar
och försöker visa nya synsätt och nya värderingar. Denna nydanande serie Ariel
litterära kritik, är ett led i det försöket som kommer att skaka om det
kritiska litterära klimatet och det kritiska sättet att se på kritik. Jag har höga förväntningar och goda förhoppningar
Sohrab Rahimi
+46701750817
Poet och essäist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar