förstå meningen med livet. Inte så ofta man får en så stadigt vädjan på baksidestexten till en diktsamling. Istället brukar diktböcker ofta få tala för sig själva på ett sätt som exempelvis samtidskonst aldrig skulle utsättas för. Därför framstår också gärna dikt som något kontextlöst, avstängt och ömtåligt.
Men så är alltså inte fallet med Kristoffer Leandoers bok
”Övningsuppgifter”, som idag utkommer på ett av Sveriges viktigaste förlag för
samtidspoesi – malmöitiska Pequod Press.
Vilket bara är ett av många skäl att glädjas över denna bok. För
det är naturligtvis inte bara förlaget som talar ur skägget, utan även
författaren. Titeln behöver nämligen inte läsas bildligt, utan övningsuppgifter
är just vad boken består av: 49 stycken för att vara exakt. Och av det själsbesläktade
bokomslaget får jag en veritabel nostalgichock: mot en blekt grön bakgrund avbildar
sig ett mönster av vita hjul. Precis ett sådant häfte hade jag själv någon gång
under skolåldern. Vid den tiden dock ovetande om buddhismens åttafaldiga väg,
men eftersom baksidestexten även relaterar till en vistelse i Hanoi och
Leandoer som ”en västerlänning som aldrig lärt sig andas”, blir jag den här
gången även varse hjulens åtta ekrar.
Övningsuppgifterna är korta och relativt sakliga prosastycken med
absurda inslag skrivna till ett du, 49 som sagt, grupperade om sju och
interfolierade med åtta kortare sentenser. Den inledande sentensen lyder helt
enkelt:
Den ädla
åttafaldiga
vägen
är en väg.
Och den sista (med ett nödrim jag för övrigt inte har några
problem att förlåta):
Alla vägar
utom en
vägrar vara
vägen hem.
Alla övningar är meditationer över olika kroppsliga och världsliga
företeelser – från tal till text via en stortå à la Georges Bataille – som för
det mesta utmynnar i att ställa allting på sin spets och släppa greppet.
Upphäva allt människan tar för givet, oss själva inkluderade (kroppen,
medvetandet, jaget), och det med början i egennamnet. Väsentligheter och
nyckelord är för tydlighetens skull kursiverade, och skapar små berättelser i
berättelserna. Som i övning 1: ”Tänk på ett tal”, ”frånvarande”, ”omöjligt”,
”blunda”. Eller övning 10: ”Intermittens”, ”koncentrera”, ”enfald”,
”tvåfalden”, ”utan att själv veta”, ”Det”, ”andlig övning för sociopater”.
Den sistnämnda visar dessutom på de beståndsdel av ironi, kritik
och plötsliga utbrott, som jag gissar inte är så vanliga i genren ”andliga
övningar” i stort. Med bakgrund i faktum som att terapin råkar vara hämtad från
den åttafaldiga vägen, tycks inte humor vara den högst värderade ingrediensen
för att uppnå inre frid och ”medveten närvaro”.
Men varken duet eller jaget (som ju strängt taget borde hålla sig
i bakgrunden här), tycks kunna acceptera vissa företeelser. Drömkontroll till
exempel: att vilja ha kontroll över precis allt, det är ju perverst! Och ibland
blir duet uppläxat efter noter: om du nu ”har så bråttom med att komma
härifrån” (livet, typ) ”vart hade du tänkt ta vägen sen?”
Det är också detta som är befrielsen med ”Övningsuppgifter”. För
visst kan parasiterandet på den här sortens genrer vara halsbrytande nog i sig,
men just det spirituella kan gott behöva lite koleriska kommentarer.
Annars är det inte svårt att tänka Leandoer tillsammans med UKON
som i sin lyhörda papegojpoesi gärna vandrar in i och ut ur genrer. Så är de ju
också båda väl bevandrade i den franska samtidspoesin, och hyser en särskild
kärlek till Christophe Tarkos, som Leandoer översatt.
Mindre förtjust är jag i övningarna kring litteraturen som sådan
och texten som en dörr (vilken sorts dörr isåfall?, är den öppen eller stängd?
etc etc – lustifikationerna hopar sig). Men det är en tillägg i förhållande
till Leandoers upplyftande och buddhistiskt färgade svartsyn.
För vad var nu meningen med livet?
Well, är du riktigt säker på att du är ”redo för den definitiva besvikenheten?”
Kristoffer Leandoer är kritiker i SvD och vi har därför bett Jenny
Högström, litteraturredaktör på Helsingborgs Dagblad, att recensera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar