lördag 1 februari 2014

Om Lars Hermanssons 10 avstånd






Poesi  
10 avstånd 
Lars Hermansson  
91 s. Bokförlaget lejd



Boken börjar med att poeten börjar mäta avstånd till golv och fotsula och sol. Och sedan fortsätter poeten in på gravitationslagen och tandvärk och regnmätaren och allt annat som går att mäta. Det verkar som ett autistiskt beteende, då poeten hakar upp sig på avstånd, mått, längd, vikt osv. Men där kan det ligga en medvetenhet. Poeten vill göra oss medveten om vår atomistiska livshållning där vi allt längre avlägsnar oss från den holistiska synsättet och glömmer det viktigaste, nämligen självaste meningen med livet.
 Lars Hermansson debuterade som poet 1987 med ”Vetefåglarna” och gav sedan under 90-talet ut ytterligare tre diktsamlingar, innan han skrev sina utmärkta böcker, ”Gå till gå” (2000) ”Sitta still” (2005) .

Han är väl det mesta prosalyriska författare jag känner i Sverige idag, även om han i denna samling försöker förhålla sig till visst versmått och traditionellt 40-talslyrik med bunden form, är det svårt att honom på allvar som en klassisk poet. Det verkar som att han vill dölja något, eller snarare synliggöra något; nämligen att vi postmoderna människor är mer fyrkantiga än vi från början trodde oss vara.

En döende mor och ett döende äktenskap hör till sådant som på ett eller annat sätt borde verkligen kunna mätas, liksom avståndet till de egna barnen och skillnaden mellan författaren Lars Hermansson och hans namne i Sveg. Lars Hermansson i Sveg är pensionerad polismästare och sverigedemokrat, bloggare och samehatare, försäkrar poeten. Avståndet mellan den ene Lars Hermansson och den andre visar sig ändå vara svårt att mäta. .
Alla mätningar som genomförs, alla längdmått och viktmått som antecknas i denna diktsvit, tycks i själva verket beteckna poetens försök att hålla samman sig själv och sin egen tillvaro. Vi ska nog urskilj denna samling som en självbiografisk krisbok, där dikt och verklighet (memoarer) rör sig hand i hand. Dessa tvångsmässigt treradiga verser med (oftast) exakt 33 stavelser, denna ytliga kontroll visar sig vid närmare besiktning rymma ett kaos av versfötter som sällan eller aldrig dansar i takt utan trampar varandra på både hälar och tår, lika mycket som de trampar i både verkligheten och diktens värld. Det är så vi skall se på denna samling, som en gränsöverskridande genre.


Sohrab Rahimi
den 2 december 2013
+46701750817










Lars Hermansson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar