om Joar Tiberg

POESITUNG TRAFIK OCH LILLA VÄGENJoar Tiberg271 s. Albert Bonniers förlag

and slås man av hur lite som krävs för att ställa upplevelser på ända.

Känslan infinner sig nästan omedelbart när jag får Joar Tibergs senaste diktbok i handen. Något är annorlunda. I samma stund noteras att omslaget, ett fotonegativ i blågrön färgskala föreställande en blomma, helt saknar text. Längs ryggen uppradar sig bokens titel, författarens och förlagets namn i en oansenlig vit rad av gemener, det är allt.

Öppnar boken. Till och med flikarna är textlösa. Ingen sedvanlig förlagsinformation. Men bakom fliken syns text. Är den nedfälld en bit in i boken? Kanske redaktören börjat läsa och lämnat fliken som bokmärke.

Nej, texten börjar innanför fliken.

Kaptensblomningen-kampanjen

Vargpresenningen

Kompetenspresenningen-kampanjen

Humanistklådan

Reaktorsabeln

Korksalvan

Kontaktväskan

Och så fortsätter det: en ändlös rad av ord över 271 sidor, innan fliken på den bakre pärmen avbryter textströmmen. Fast egentligen, åtminstone enligt paginering, börjar allt på sida 367 och slutar följaktligen, 271 sidor senare, på sida 638.

”Tung trafik och lilla vägen” är Joar Tibergs sjunde diktbok och den vill uppenbarligen ställa saker på ända, utmana vår förförståelse om saker och ting.

Om bokens form gör det på ett sobert, lite stramt sätt, så är själva texten desto mer lekfull. Ni märker det redan i utdraget här ovan – tillsynes oförenliga ordled sätts samman, bokstäver har lagts till och dragits ifrån. Texten blir en evighetsmaskin för språkliga nybildningar.

Resultatet är bitvis väldigt lustigt. Skrattet ligger nära ett antal gånger under läsningen. Några personliga favoritord: ”totallada”, ”frontaltant”, ”förstoringsflottörerna”, ”midvinterkunden”, ”frälsningsbullen”.

Men snart är det som om skrattet fastnar i halsen. Det börjar med en ökande medvetenhet kring det envetna bruket av textens enda återkommande ord: kampanjen. Ordet skrivs ut genomgående, i olika former, i snitt fem gånger per sida. Ett så frenetiskt ordbruk vill naturligtvis säga någonting.

Att Tiberg i ett par starkt Obama-kritiska artiklar i höstas talade om presidentens drönarattacker som ömsom ”avrättningsorgier” och ömsom ”drönarkampanjer” säger något om vad författaren själv delvis lägger i ordet. I ”Tung trafik” görs sedermera också sporadiska referenser till såväl amerikanska befäl som politiska konfliktområden och offer, även kring historiska krig. Den som konsulterat etymologiordboken vet att ordet sedan länge har militära kopplingar, bland annat i betydelsen fälttåg.

Men Tibergs bok utvecklar sig inte till någon krigisk dikt. Den är spretigare än så. Och fortsatt lustig. Om något är den absurdistisk. Ordet kampanj för i längden snarare tankarna till de absurda amerikanska personvalskampanjernas konfetti och fluffiga, ibland nonsensartade, språk. Säkert inte en ovälkommen association.

”Tung trafik och lilla vägen” är både en vardaglig loggbok och en språklig instruktionsbok. Den uppmanar läsaren till att ljuda, vill ställa språkvanan på ända och väcka vår bokstavsblick mot samtiden. Den viljan förkortar kanske bokens livslängd en aning. Men poesi måste också kunna få utöva sin verkan för stunden.

Sohrab RahimiLitteraturkritiker0701750817