Okunskapens arkeologi
77 s. Norstedts
I ”Okunskapens arkeologi” talar en kylig röst bland annat om kärnvapenprogrammen under kalla kriget. Där finns historien om ett gammalt amerikanskt spionfall och skildringar av hur kroppar börjar ryka i elektriska stolen. Samt en samtid där avtrycken från ”NIKES blodiga sneakers” vindlar genom en värld i hyperkapitalistisk kollaps. Man kan förstå att Naima Chahboun har slammat en hel del. Här finns till exempel de hammarslagsrungande allitterationerna som är ett vanligt grepp på scen. ”Finansens formuleringsprivilegium”, kan det stå. Eller: ”PRIVATISERINGENS PACIFICERING mot PIRATKOPIORNAS PANDEMISKA PRAKTIK”. I hennes poetik, kan man så som många andra slampoeter hitta spår av systemkritik. Kanske finns det ett krismedvetande just nu som verkar locka allt fler unga poeter till att skriva politiska dikter. Uttryck som ”USA:s vidriga demokrati”, följt av: ”nu trycker jag på knappen” och meningar som" jag vill spränga alltsammans i luften" är ett tecken på en ny generation motståndspoesi, där det kan komma mycket nytt både när det gäller form som innehåll. det kalla byråkratiska språket i dikterna kanske vill påminna oss om alla de texter vi blir matade med, genom massmedia och genom myndigheternas informationsblad. Naima Chahboun säger att för henne handlar poesin om att formulera något man redan vet. Hennes förmuleringar håller väldigt bra, med tanke på hennes enorma ordförråd och hennes behärskning av språket som verktyg.
– Metoden hon använder kan beskrivas som ett slags arkeologi, ett rotande i det förflutna, men i stället för att som riktiga arkeologer noggrant avtäcka lager efter lager, har jag snarast grävt en grop rakt ner i jorden, lär hon ha sagt i en intervju.
Denna diktsamling kan läsas om och om igen. Man får läsa den försiktigt. Det är nämligen en sprängladdad poesi Naima Chahboun skriver.
Sohrab Rahimi
Kritiker, Essäist, Författare,Översättare
+46701750817
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar