Gunnar Wærness
Bli världen och andra dikter
Översättning: Sofia Eriksson
Ariel
Gunnar Wærness poesi pågår i en
värld mellan sömn och vakenhet, i en gråzon . Och dit ingen annan har fått
tillträde förutom läsaren av hans poesi. Hans sätt att beskriva, saknar
motstycke i svensk poesi. Han är en egen poet som är egen och har förmågan att hypnotisera
sina läsare. Vi läser första raderna i boken:
Helt knägått golv med fuktigt
kontur av en bortrest kropp
vars blick går genom tunnlar
och ljudet av gräs och vet
att någonstans brinner ljuset
ner över sängen
där han och jag ligger på var
sin kant
på ett stelt lakan och tävlar
i sömnen och vaknar var femte
minut
för att komponera oss själva
på nytt medan vi med ögonen
slutna
vet att någon ser oss
Det finns en aning utanförskap
och hemlängtan i Gunnar Wærness poesi. Han som sedan många år bor i
Skåne, kan stundom känna sig utanför och främmande inför detta karga landskap:
de skiner från hörn till hörn,
en vals, han för:
Jag går under, Det går över,
Jag går under, det går över Jag går under
sprickan i rösten hos vännen
hos vännen jag lyder
Så långt hemifrån
Så utanför sig själv
Gunnar Wærness har ett
speciellt och ironiskt sätt att betrakta historien, mytologin och berättelsen
om vårt ursprung. För honom verkar skapelsen enbart finnas här och nu, i orden
och världen, i den miljö som omger oss och omsluter oss. Allt annat är en
föreställning som varken kan bevisas eller upplevas, utan bara berättelser som
vill överleva genom oss, om vi tillåter det:
Tack Gud för att du hör
halva meningar och krossad
sång
jag höll fast dessa ord jag
strök ut dem
men de fortsätter att komma
tillbaka
nu ska alla få höra detta
höga språk
som inte vill tvivla högt jag
får det att säga högt
”jag är död” utan att ljuga utan
att lida
för jag är död med ansiktet
tömt och tvättat
Sammanlagd tycker jag styrkan i
Gunnar Wærness poesi ligger i hans enorma ordförråd, hans sätt att berätta,
hans ironi och letande efter en mening i en värld som ter sig alltför ofta
skoningslös och meningslös:
Gud heter "och"
han håller allting
samman
guds som är i mig
men var är han
när jag inte är i mig själv
.................................................
Sohrab Rahimi
Litteraturkritiker, poet,
översättare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar