144 sidor. Wahlström & Widstrand
Lina Ekdahl är en av de få politiska poeter vi har i Sverige idag. Med politisk menar jag hennes sätt att se på människan och samhället. Liksom i de tidigare diktsamlingarna, använder hon sig av vardagsspråket i sina försök att anteckna de poetiska intrycken hon fått.
Sverige när Sverige är som bäst
eller var
eller är
eller var
första andra tredje
pang
där rann allemansvettet ut
Diktsamling som med sitt format och sin färg påminner om blåvita basvaror från Koop, är ett försök att sälja poesi ( till ett vettigt pris, i en vettig affär). Frågan är bara om poesin kan säljas på det här sättet? Gemene konsumenten har knappt haft läsandet i allmänhet och poesin i synnerhet som ett förstahandsval när det handlat om att gå ut och shoppa.
Dikterna i boken vänder sig dock till den gemene läsaren. Här
behövs det inga poetiska kunskaper för att förstå ironin i Lina Ekdahls dikter.
Lina Ekdahl vill skriva enkelt och lättförståeligt. Hon är en samhällskritiker,
en pjäsförfattare som kan konsten att skapa bra monolog och engagerande dialog.
Frågan är bara om hon verkligen har lycktas i sitt uppdrag?!
Kan poesin ta på sig ansvaret att fylla det tomrum som har
uppstått när ett välfärdssamhälle har gått i kras.? Lina Ekdahl använder sig av
humor och vill muntra upp. Men det verkar inte tillräckligt. Hennes försök till
skapande av en poesi som återger samtiden, hamnar i en sorts friläge, där hennes
texter varken blir professionella poesitexter eller alldagliga dialoger.
Diktsamlingen bör ses som ett försök till ett större projekt, ett
projekt som kanske kan leda till en större plats för poesin i dagens litterära
klimat.
