Hans Gunnarsson

Novellix

Enkelrum

Hans Gunnarsson

Han hade just tagit ett foto av industribyggnaden när mobilen ringde. Det var hans ex. ”Hallå”, svarade han kort, försökte låta som om han inte sett att det var hon som ringde. Men han var inte i närheten av hennes kyla. ”Vad vill du?” sa hon tvärt, krävande, som om det var han som hade ringt henne. ”Hej”, sa han. ”Är det du?” ”Det räcker nu”, sa hon. ”Det räcker nu.” ”Va?” sa han. Det brusade och plingade och skramlade i bakgrunden, som om hon ringde från ett tivoli. ”Jag vill att du lägger av”, sa hon. ”Jag är i Finspång”, sa han.

Jonas Karlsson

Novellix

Ingenting

Jonas Karlsson

Kom in, sa han, och vände sig om och gick bort till fönstret, där han brukade stå och titta ut, så han såg inte att tuppen kom in tillsammans med mig. Det blev så jävla skumt, jag visste inte vad jag skulle säga, alltså jag hade ju tänkt säga något i stil med kolla vad jag hitta på gatan och släpa in, men nu var ju tuppen redan inne.

Ann Heberlein

Novellix

Fas 3

Ann Heberlein

När hon dammtorkar plockar hon ut alla fotografierna som står i vitrinskåpet. Bebisbilderna på flickorna. Konfirmationsfoton. Studentexamen. Döttrarnas bröllopsfoton och bilder på barnbarnen. Ett helt liv, tänker hon, ett helt liv ryms på ett hyllplan i mitt vitrinskåp. Där är jag, tänker hon och ser på bilden av honom och henne, bröllopet i silverram, där är jag och där är han.

Khashayar Naderehvandi

 Novellix

Förhöret

Khashayar Naderehvandi

Kom in, sa han, och vände sig om och gick bort till fönstret, där han brukade stå och titta ut, så han såg inte att tuppen kom in tillsammans med mig. Det blev så jävla skumt, jag visste inte vad jag skulle säga, alltså jag hade ju tänkt säga något i stil med kolla vad jag hitta på gatan och släpa in, men nu var ju tuppen redan inne.