För några dagar sedan trillade ner en liten bok i miniformat 7x10 cm i min brevlåda. En samling tankar och funderingar skrivna på prosa, innehållande korta dikter. Det hela är som en dagbok,fragmentariskt, ömom rolig, ömsom tragisk, men alltid humoristiskt och groteskt berättad.
Jag kommer att skriva mer om den här boken. Men här vill jag citera en dikt ur boken:
Å Gud vad jag har ljugit
Jag önskar jag trodde på Gud
Å gud vad ni har trott mig
Att nästan slå ihjäl ett barn
Att försöka döda sig själv
Att vakna upp. Igen och igen och igen.
Är det på riktigt.
Är det?
Det är just det lätta som är svårast att beskriva lättsamt i diktform. I Nina Ahlzéns poesi, kan man hitta dikten överallt och det är det som är annorlunda med hennes skrivande, det oförutsägbara som kompletterar och även ger plats för ännu mer kommentarer från läsarens sida.
Nina Ahlzen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar