Om Jila Mossaed

• Författare: 

  Jila Mossaed

• Ett ljud som bara jag kan
• Förlag: 

  Bokförlaget Lejd

• Bandtyp: Häftad
• Språk: Svenska 
• Utgiven: 201205
• Antal sidor: 84

50 dikter på 84 sidor har mycket mer att säga om poeten, än en biografi på hundratals sidor skulle sagt. Självbiografiska kan man ändå inte kalla dikterna, hur mycket de än verkar upprepa ett Jag i behov av ett språk. Begäret är det förlorade landet och de långlånga nätterna av längtan. Men vart leder poetens längtan oss? Till en början verkar dikterna självklara. En kvinna från ett främmande landskap söker sina rötter via poesin och via språket. Men egentligen ligger målet i själva språket. Det är poesin som blir poetens identitet. Inget land och inga andra besked kan verka mer lugnande än att poeten har hittat ett bo. I det nya boet söker poeten en samtalspartner. Men samtalen är monologer som fastnar på ett papper någonstans, längtande efter en eventuell läsare som kommer förhoppningsvis att upptäcka dessa förnimmelser och känna igen sitt jag i dessa rader som påminner om det allmänmänskliga hos människan, en ständig friktion mot galaxen och den ständiga känslan av förlust, som leder till ett skapande som vill fylla ett tomrum. Detta tomrum som blivit fyllt, i dessa rader av ett ljud som heter poesin. Varför kan bara Jila Mossaed dessa ljud? Varför kan hon så precist och så hjärteskärande ge bilden av ett liv i exil som söndrar ett hjärta?! Man kan inte annat påstå än att; " Det att skriva om exil och känslorna därav har blivit Jilas specialitet". Hon är bäst på det när hon inte verkar angelägen om sin bakgrund. Hon är bäst på det när hon inte gör anspråk på att vara exilpoet. För vem är inte exilpoet. Från den dagen vi blev utdrivna från paradiset har vi levt i exil. Och denna exil påminns vi om i denna bok och denna smärta beskrivs bäst i dessa rader. Jag kan inget annat än att ge boken fem stjärnor och otåligt vänta på nästa bok.

(c) Sohrab Rahimi
+46701750817