Novellix
Ingenting
Jonas Karlsson
Kom in, sa han, och vände sig om och gick bort till fönstret, där han brukade stå och titta ut, så han såg inte att tuppen kom in tillsammans med mig. Det blev så jävla skumt, jag visste inte vad jag skulle säga, alltså jag hade ju tänkt säga något i stil med kolla vad jag hitta på gatan och släpa in, men nu var ju tuppen redan inne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar