RYSSLAND, TILLBAKA TILL AUTOKRATI

Stig Fredrikson · Daterat Moskva. Rysslands väg leder bort
Förlag: Carlssons · ISBN: 89173313032.

Den mångårige utrikeskommentatorn Stig Fredriksson som i egenskap av Moskva-korrespondent i början av 70-talet, har enligt egna funderingar varit positiv mot 90-talets ryska demokratiutveckling och var under 2000-talet optimistisk angående framtiden under Putins styre.

---

Fredriksson menar att verkligheten talar ett annat språk än den propaganda som en del i väst fortfarande vill tro på, vare sig det sker i egenintresse - som hos företagsledare, eller för att rättfärdiga sin gamla tro, som hos vänsternostalgiker som vill se motpoler till USA på världsarenan. Fredrikson uttrycker ingen vidare tilltro till Medvedevs förmåga att reformera, eftersom dennes ideologi inte skiljer sig särskilt mycket från Putins.

I den uppifrån fastställda ideologin ingår nämligen fientlighet mot invånare i det egna landet som inte är ryssar, och mot västvärlden. Medvedev skulle kunna agera annorlunda till exempel genom att frige de politiskt fängslade företagsledarna, avskaffa tv-censuren, m.m. Istället agerar han i Putins anda, en man som enligt ett vittne är en "hundraprocentig cyniker". Putin tror nämligen att alla kan köpas. Hans inställning till korruption sätter sin prägel på hela samhället i enlighet med den auktoritära systemdelningen som Putin infört och som samlar all makt uppifrån och ned till Kremlin. Den före detta överstelöjtnanten inom KGB, Vladimir Putin, vill vara ungdomens man.

Liksom en gång Mussolini, låter han sig fotograferas med bar överkropp och låter sig uppvaktas av den nationalistiska ungdomsorganisationen Varja, av elaka tungor benämnd "Putinjugend". Putinjugend" utsätts för och utövar samma hjärntvätt som bedrevs förr, i de kommunistiska kadrerna, men nu med andra förtecken: ett "vi-mot-dom", det vill säga resten av världen, som får stöd av nationalsocialistiska våldsgrupper. Det är förenat med livsfara att försvara medborgerliga fri- och rättigheter i dagens Ryssland. Exempel på detta är alla de journalister och författare som blivit mördade under de senaste åren. Listan kan bli lång.

Medvedev har förvisso tagit avstånd från Stalintidens terror, men också tillsatt en historiekommission som ska sköta sökandet efter nationell identitet och försök att återupprätta bilden av det heroiska landet som besegrade Hitler. Tjugo år efter Sovjetunionens sammanbrott är Ryssland fortfarande på jakt efter sin själ. Fredriksson ställer den avgörande frågan: Varför vågar de ryska ledarna inte lita på sitt eget folk? Det nya Ryssland är ett genuint auktoritärt och centralstyrt samhälle. I Putins Ryssland finns inte någon plats för medborgerliga initiativ och heller inte för något civilt samhälle som skulle kunna skapa den dynamik som ett framtida välstånd kräver.

När det gäller inskränkningarna av den politiska friheten ser Fredrikson slutet på det civila samhället, särskilt MR-organisationerna. Han återger MR-aktivisternas åsikt att dissidenterna levde säkrare under Sovjettiden än i dagens Putinland; då lämnades de ifred eller skickades till Gulag, nu mördas de. Mot denna dystopi ställer Fredrikson bilden av att vanligt folk trots allt har det materiellt bättre och undrar: Varför vågar ledarna inte lita på folket? Nu när de till och med fått iPhones.

Bilden tecknas av det nya Ryssland som ett extremt klassamhälle; på toppen finns bara 49 dollarmiljardärer kvar och några tusen miljonärer. Där under en medelklass med ungefär en fjärdedel av befolkningen. Resten hålls i utanförskap, varav en fjärdedel under fattigdomsgränsen. Den improduktiva bytesekonomin består. Infrastruktur, investeringar, innovationer och institutioner är eftersatta. Framtiden ser inte roligare ut. Supandet speglas i fakta som är "fullständigt överväldigande och förfärliga"; det handlar om förlustsiffror som vid ett krig, ryssen lever i genomsnitt i 60 år mot EU-snittet 77 år.

Folkmängden minskar oavbrutet, med tio miljoner bara sedan 90-talet. Men till dess leder som titeln anger den ryska vägen bort från folkstyre, kanske därför att man aldrig har varit där; under Putin byttes friheten mot korv, som det heter i den kvarvarande liberala oppositionen. Stig Fredrikson beskriver alla dess med en mycket klar stil: " I Moskva borstas gatorna fortfarande rena av städare med sopkvastar av björkris". Det är tyvärr ett av få positiva tecken. Fredriksson anser att tandemparet president Medvedev-premiärminister Putin bygger vidare på Rysslands auktoritära tradition. Det sker dessutom utan att medborgarna protesterar.

Det stora flertalet verkar tvärtom vara nöjda med att byta frihet mot stabilitet. Resultatet är centralstyre, kontroll av medierna och kuvat politisk opposition , i utbyte mot varor i butikerna och i bästa fall, relativt välstånd Premiärminister Putin och president Medvedev behärskar en statsapparat som gradvis lagt under sig den inkomstbringande olje- och gasindustrin, samt media och parlament. Ryssland verkar gå sin egen väg, vägen som leder hem, den väg som den tidigare i historien gått, vägen som leder till auktoritärt styre och bort från demokrati.