Om Maria Küchens poesi

De annonserar vår sång:

    ” desperado-

    För dem som tror sig ett öde och glömmer sin vilja,

    sitt hjärta, för dem

    som önskar allt och alltså förlorar allt, för dem

    som inget kan välja bort och alltså väljer inget-”

Stäng av.

Hör havet.

Det är inget nytt

att havet, din älskare och syster, sjunger.

För oss

som önskar allt och alltså förlorar allt,¨

som inget kan välja bort och alltså väljer inget

sjunger havet som en mor,

som en mamma,

som en sörjande.

آن ها تبلیغ ترانه ی ما را پاک می کنند:

»دسپرادو«-

برای آنها که فکر می کنند سرنوشتی دارند و اراده ی خود را فراموش می کنند

قلب خویش را؛ برای آنها

که آرزوی همه چیز دارند و همه چیز را از دست می دهند؛ برای آنها

که نمی توانند چیزی را حذف کنند  و بر همین اساس هیچ را انتخاب می کنند

خاموش کن

به دریا گوش بده

چیز تازه ای نیست

این که دریا

معشوق تو و خواهرت

می خواند

برای ما

که آرزوی همه چیز داریم و همه چیز را از دست می دهیم

که هیچ نمی توانیم حذف کنیم و هیچ را انتخاب می کنیم

دریا چون مادری می خواند

چون یک مادر

چون یک عزادار.

I Maria Küchens poesi märker man ett spår av saknad och lust: Saknaden har ett vemodigt ton med grå nyanser. Lusten har röda nyanser av ett litet hus vid ett stort hav. Det mjuka mörkret skulle jag vilja kalla det, enligt en dikt av Eva Runefelt. Maria jobbar på sina texter som en smed som gjuter och slår med hammare. Hennes texter är resultatet av ett översättningsarbete. Men vad är det hon översätter? Skrifternas hemliga talan, havets hemliga sånger, stenarnas hemliga viskningar. Maria Küchen är ingen svår poet, men hennes lätthet skulle jag kunna kalla ogenomtränglig enkelhet. Hon behandlar texten som ett experiment. Orden spelas upp som om de aldrig betytt annat än just denna nya betydelse och rappas upp inför läsarens ögon, som en hemlig skrift. Läsaren tror sig först ha förstått hela byggnaden, för att sedan fumla i mörker efter meningens egentliga betydelse. Gåtans nyckel finns där, nämligen i själva ordet:

”För oss

som saknar allt, alltså förlorar allt,

som inget kan välja bort och alltså väljer inget”

Det handlar hela tiden om att bli nekad och hitta sig själv i orden, i poesin. Därför kallar jag Maria Küchen för ordens konstnär, en spelare som kan synliggöra det osynliga. Marias dikter är oumbärliga. De skall läsas med inlevelse och tålamod, samtidigt som ordens musik spelas och meningarnas magi sjungs upp framför ögonen på den vetgirige läsaren. 

1= Eva Runefelt

Bibliografi

Under namnet Maria Gummesson

• Hos ljusmålaren (dikter) Albert Bonniers förlag 1989
• Hotell Kosmos (dikter) Albert Bonniers förlag 1990
• Pennan i hjärtat! (prosa) Albert Bonniers förlag 1992
• Drömlös (dikter) Albert Bonniers förlag 1993
• Jordens sång till månen (lyrisk prosa) Albert Bonniers förlag 1995
• Eldsaga (prosa) Albert Bonniers förlag 1996
• Välkommen till hjärtespalten: tjejer skriver och berättar (ungdomsbok) Natur & Kultur 1997
• Att skriva börjar här: inspiration, idéer och fakta (fackbok) Ordfront 1998
• Om grundämnen (dikter) Albert Bonniers förlag 1998

Under namnet Maria Küchen

• Lycklig hora (prosa) Ordfront 2000
• Sång till en fjäril (prosa ungdom) Natur & Kultur 2000
• De försvunnas namn (dikter) Albert Bonniers förlag 2001
• Själens rum i vardagen (prosa) Bokförlaget DN 2002
• De behövande (prosa) Albert Bonniers förlag 2002
• Jag ser mig själv i en stulen spegel (prosa ungdom) Natur & Kultur 2002
• Harhjärta (prosa) Forum 2003
• Svart stjärna Forum 2004 ISBN 91-37-12361-0
• Svarta diamanter: elva berättelser om liv och död 2004 (antologi tills. med Carina Burman m fl)
• De heliga (roman) Bonnier 2006 ISBN 91-0-011047-7 och ISBN 978-91-0-011047-5
• Anteckningar efter en frontalkrock med Gud Cordia 2006 ISBN 91-526-3095-1
• Nio dagar i Maddes liv LL-förlaget 2009 ISBN 91-7053-277-X
• Gamarna (prosa) Ordfront 2009 ISBN 91-7037-352-3

dessa dikter har översatts med författarens tillstånd

These poems have been translated by the author's permission

این اشعار با اجازه نویسنده ترجمه شده است

Sohrab Rahimi ©